Del 5:

Hej

Då var jag tillbaka efter en lång och riktigt jobbig vecka. Bilresan till Sunset Valley var ingen höjdare. Socialtanten Tanja babblade på om hur ledsen hon var om min förlust. Att jag hade otur och förtjänade inte varenda grej osv. Slutade att lyssna på henne när hon nämnde att det var oansvarigt av mamma att lämna spisen ovaktad. Men det finns en positiv sak om det hela. Mina adoptivföräldrar är hur fantastiska som helst. Jag älskar verkligen min adoptivmamma Lauren. Hon var så snäll mot mig. Det här kommer nog att bli bra trots allt. Just nu sitter jag i mitt rum. Skolan börjar om en timme. Så jag måste skynda mig ner till köket. Lauren har lagat pannkakor. Önska mig lycka till. Förhoppningsvis klarar jag av den här dagen perfekt. Men vem vet vad som händer. Nu ska jag berätta vad som hände. 

Tanja släppte av mig utanför ett fantastiskt hus. En vacker kvinna kommer fram till mig och presenterar sig som Lauren. Hon är tidigare model men äger nu sitt eget klädmärke. Jag fick en kram direkt och redan där kände jag mig hemma. 

- Välkommen till Sunset Valley, jag heter Lauren och är din adoptivmamma.

- Hej, jag är Cecilia

- Jag vet gumman, du är så efterlängtad. Jag hoppas att du ska trivas hos oss.

- Tack

- Följ med mig, så ska jag visa dig ditt rum

Jag följde efter henne till mitt nya rum. Som var helt fantastiskt precis som resten av huset. 

- Jag hoppas att du gillar ditt nya rum

- Jag älskar det, sa jag förtjust.

Sen lämnade dem rummet och började arbeta. Och nu sitter jag här med min nya dator och bloggar. Jag är riktigt nöjd. Huset och mina nya föräldrar är helt fantastiska. Jag saknar självklart min mamma, mormor och morfar. Men jag vet att dem mår bra. En dag kommer jag att få träffa honom.

Puss & kram

Nästa dag efter skolan:

Jag sitter ensam på bänken. Skoldagen är slut och jag väntar på skolbussen. Klockan tickar på och ensamheten slingrar sig inuti mig. 

Innan jag vet ordet av det hör jag en bekant röst. Det är tjejen från min nya klass. Jag tycker att hon är tuff.

- Hejsan, varför sitter du här alldeles ensam? frågar hon.

- Jag väntar på bussen

- Du är väl medveten om att bussen har gått?

- Va?

- Ja, när du stannade för att snacka med miss Woods åkte den

- Toppen

- Du kan få hänga med mig och mina kompisar om du vill? 

- Gärna

- Kom

Jag följer med Rosanne till Jack och Lizzie. Vi sätter oss uppe i klätterställningen.

- Så jag tycker att vi ska göra något roligt i helgen, säger Lizzie.

- Vilken bra ide, svarar Jack

- Helt okej, säger Rosanne.

- Cecilia vill du också hänga med?

Jag kollar upp och möter Jack´s blick. 

- Jätte gärna

- Toppen, säger Lizzie förtjust.

- Ska vi säga lördag?

- Det blir jätte bra

Jag kollar på klockan och tittar upp förskräckt.

- Jag måste gå nu, jag ska vara hemma om 20 minuter.

- Okej, hej då Cecilia. Trevligt att träffas

- Tack detsamma Jack

- Vänta Cecilia, jag följer med dig

Vi hämtar våra ryggsäckar och börjar gå hem.

- Hej då alla, säger vi snabbt och skyndar oss hem.

Vi går hem med snabba steg.

- Vänta Cecilia! ropar Jack

- Hej då Lizzie, säger Jack snabbt och följer efter.

Senare på kvällen knackar det på dörren. Cecilia går upp för trappan och möts av Jacks vänliga ögon.

- Hej

- Hej vad gör du här?

Fortsättning följer

Del 4:

Kära bloggen!

Då var det dags igen. Nu till nästa äventyr. Ännu en gång har jag förlorat någon närstående och måste resa ännu en gång. Det här blogg inlägget är kanske riktigt förvirrande. Men låt mig berätta från början.

Jag vaknade tidigt på morgonen. Mormor Nancy stod och gjorde våfflor till frukost. Hon hälsade glatt på mig och jag sa till henne att jag bara skulle gå upp och ta en varm och härligt dusch. Morfar Charlie satt runt bordet och läste tidningen medans Nancy gjorde våfflor och la in dem i ugnen. På något sätt blev hon distraherad. Ingen vet riktigt ännu. Kanske började hon och morfar att gräla.

Iallafall när jag kom ner till köket var den en stor eldsvåda i köket. Morfar Charlie var omringad av elden och mormor Nancy andades in den giftiga röken. Jag sprang snabbt ut ur rummet och ringde till brandkåren.

När jag kom tillbaka till köket var mormor Nancy och morfar Charlie borta. Brandkåren anlände till vårt hem och släckte elden. Det som var kvar var aska och några kvarlevoer.

De berättade att de hade hittat mormor och morfars kvarlevor. Det betydde att mina morföräldrar var borta. De hade dött av den hemska branden precis som min kära mamma. Vad betydde det här för mig då?

Bara några minuter senare plingade det på dörren.

Det var socialtanten Tanja. Hon hade placerat ut mig hos mina morföräldrar.

- Jag är så ledsen Cecilia, sa Tanja och tittade sorgset på mig.

- Du är inte den ända, svarade jag med gråten i halsen.

- Vi har hittat en ny plats till dig

- Vart är det den här gången?

- Ett par i Sunset Valley här länge velat ha ett barn. Men de har inte lyckats. De vill adoptera dig. Vi åker med en gång. Gå upp till ditt rum och packa det nödvändigaste. Jag väntar i bilen på dig.

- Okej

Och det är nu jag sitter här. Cecilia Dahlblad som nu har förlorat sin mamma och sina morföräldrar. Ni kanske undrar varför jag inte flyttar till min pappa. Sanningen är att jag inte vet vem min pappa är. Det ända jag vet är att han och mamma var väldigt unga när de träffades. Han var redan gift med en annan kvinna. När mamma vart gravid lämnade han henne. Nu måste jag säga hej då. Min bil står där nere redo att köra mig till min nya familj. Så fort jag kommer fram lovar jag att uppdatera. 

Med kärlek er Cecilia.

Jag stänger av datorn och springer ner till bilen. Tanja sitter otåligt framför ratten.

- Äntligen, kom igen nu. Vi har inte hela dagen på oss, mumlar hon.

- Förlåt, jag bloggade

- Det är lugnt, är du redo?

- Jag antar det

- Du kan slappna av. Din nya familj är jätte trevliga

Fortsättning följer...

Del 3

Det har gått två månader sen mamma gick bort. Det var en hemsk händelse och jag kommer aldrig glömma det. Jag drömmer fortfarande om att mamma inte har fått frid. Hon dyker upp i mina drömmar och anklagar mig. Det är så hemskt men på senaste tiden har det blivit bättre. Vet ni mer som har blivit bättre?

Jo mitt rum, jag lyckades övertala mormor Nancy och morfar Charlie att få måla rummet och slänga ut det gamla möblerna. Vi flyttade in min mammas gamla skrivbord från mitt förra hem samt lite av mina grejer från mitt rum. Det som klarade sig förstås. Just nu är mormor och morfar på en semester hos deras bekanta i Florida. Det betyder att jag har hela huset för mig själv. Jag har träffat någon också. Han är underbar och heter Theo. Vi har typ gått över gränsen eller vad man säger. Vill ni höra något sjukt. Jag satt inne på mitt rum igår då det plingade på dörren.

Theo stod på verandan och log mot mig med sina perfekta vita tänder.

- Hej Cecilia! Är allt bra med dig!?

- Ja det är perfekt iallafall nu när du är här, svarar jag glatt.

Han ser in i mina ögon och jag tittar in i hans perfekta chocklad bruna ögon. Han lutar sig närmare mot mig.

Och kysser mig. Kyssen är helt fantastisk och jag blir helt matt i hela kroppen.

Han kom in och vi tittade på en rolig film i soffan och bara myste. Ingenting mer jag lovar!

Sen somnade vi båda. Han i soffan och jag i hans famn. Vi båda vaknade upp på morgonen 10 minuter innan bussen skulle komma. Vi fick panik! Han var tvungen att gå hem.

Så han skyndade sig glatt hem. Han behövde ta en dusch och byta kläder.

För mig själv sprang jag och borstade tänderna och borstade igenom mitt hår.

Jag hann precis med bussen och kläderna från igår var inte så smutsiga så det fick duga en dag till.

Busschauffören var lite arg att jag var sen. Han har ju nitton ungar till att plocka upp. Som vanligt är jag den första att bli upp plockad. 

När jag kom hem sprang jag snabbt in i badrummet.

Middagen från igår kom ut och jag fick panik!

Jag kan ju inte bli magsjuk nu! Det är ju bal om några dagar och jag måste vara frisk och alert.

Men jag började tänka efter och räkna dagar. 

Jag kan vara magsjuk men jag kan också vara gravid.

Vad ska Nancy och Charlie säga!?

Tack för att ni lyssnade jag kommer tillbaka igen snart

Kram Cecilia

Fortsättning följer..

Vad tycks?

Del 2:

Cecilia: Rosa

Nancy: Lila

Charlie: Blå

  Cecilia vaknar och tittar upp i taket.

" Vart är jag "

Hon reser sig upp och kollar runt i rummet. Till slut minns hon alltihop. Hon var ju hos sin mormor och morfar. Hennes mamma hade ju dött i en brand och nu är det här Cecilias hem.

Hon tassar vidare in i badrummet och tar en varm och härlig dusch.

Cecilia går ut ur duschen och torkar sig. Sen klär hon på sig sina kläder och går fram till spegeln.

" Hm ska jag ha uppsatt eller utsläppt " Tänker Cecilia medans hon står i sitt eget badrum och kollar in sig själv.

Hon går vidare ner mot köket.

Nancy står och lagar frukost till henne och Cecilia. Charlie ligger fortfarande och sover. Men ska strax gå upp. Nancy måste få Cecilia att känna sig trygg och hemma här.

- God morgon Mormor, säger Cecilia som har kommit in i köket.

- Hej lilla vän. Har du sovit gott?

- Mm, vad gott det luktar!

- Vad bra. Jag har gjort våfflor till oss

- Okej

De går vidare in i till matrummet och slår sig ner.

- Mm, dem här var utsökta

- Vad bra. Är du nervös för första skoldagen?

- Lite, det kommer bli många nya ansikten

- Du vänjer dig gumman. Men kom ihåg att vi finns här för dig.

- Det ska jag komma ihåg

- vad bra

- Nu är bussen här. Vi ses senare

Cecilia rusar ut till bussen och kliver på den.

Medans Cecilia är på väg till skolan. Har Nancy och Charlie samlats i soffan för en pratstund.

- Hon verkar trivas hos oss Charlie

- Ja, det är mycket bättre idag. Men hon är fortfarande skärrad Nancy.

- Jag vet, men jag funderar på om vi ska berätta sanningen för henne?

- Nej, hon är inte redo för det ännu.

- Okej, vi får vänta och se.

- Mm

- Jag älskar dig Nancy

- Och jag älskar dig Charlie

Några timmar senare.

- Hej Cecilia, hur var första skoldagen?

- Hemsk, några nämnde om någon hemlighet ni döljer för mig. Vet du vad det är?

- Nej, Vad skulle det vara?

- Äsch jag vet inte. Jag går upp och gör läxan.

" Jisses hon misstänker något "

Fortsättning följer...

Vad tycks? 

Familjen Dahlblad handlar om en ung tonårs tjej vid namn Cecilia bor ihop med sin mamma. När hennes mamma dör får hon åka och bo hos sina morföräldrar. Cecilia ska leva lant livet. Kommer hon att klara det? Följ med Cecilia i denna nya serie.

Hej på er alla. Mitt namn är Cecilia och jag är femton år. Jag har precis förlorat min mamma i en hemsk olycka. Jag kommer aldrig glömma den dagen. Jag och mamma stod i hallen till vårat super fina hus. Äsch titta själva.

- Hej mamma

- Hej gumman

- Det var en sak jag skulle vilja fråga.

- Vadå gumman? frågade mamma mig.

- Jo, Steffie undrar om jag kan dra ut med henne en stund?

- Jo visst självklart. Men var hemma till middag

- Okej, Vi ses sen då

- Ja det gör vi gumman

" I Hollys kropp "

Jag tar fram alla ingrienser till maten.

När jag har vispar ihop allting lägger jag in våfflorna i ungen.

Strax ringer telefonen och jag går ut för att svara. Min gamla nokia ligger på köksbordet.

- Hej mamma

-----

- Jo allting är bra, Cecilia gick precis iväg

------

- Ja, vi ska komma och hälsa på någon dag, Men jag jobbar så mycket just nu

------

- Det är klart vi kommer till pappas födelsedag

------

- Jaja, Nej nu måste jag lägga på, Puss på dig mamma, vi ses snart

Jag lägger på luren och springer fort till köket. Eld lågorna sprider sig runt mig. Och jag börjar inse mitt misstag.

- Ahhhh

- Hjääälp mig skriker jag

Röker sprids in i min kropp och jag blir bränd av branden.

Jag faller ihop på golvet livlös.

Här slutar mitt liv.

" Cecilias kropp "

Mamma har inte ringt på länge. Jag har tagit en taxi hem och finner mamma livlös på golvet.

- Mamma!!!!

- Mamma!!!

- Åhh nej hon är borta säger jag för mig själv med gråten i halsen.

Jag tar upp min telefon och ringer min mormor Nancy.

- hej mormor säger jag svagt

------

- Mamma är borta säger jag och tårarna rinner ner från mina kinder.

Det var där allt började och slutade. Jag hade lovat mamma att komma hem klockan sex. När jag kom hem hittade jag min mamma livlös på golvet. Min lilla mamma som hade kysst mig godnatt varje kväll. Kämpat att uppfostra mig medans min pappa låg runt med sin jävla kärring. nu var hon borta. Vem skull jag bo hos nu då?

Dem på socialen tänkte placera ut mig på fosterhem först. Men min mormor Nancy och min morfar Charlie hade sett till att jag fick flytta in hos dem. Dem bor i den gamla staden Appolie posa. Jag fick lämna mitt gamla liv i staden twinbrook.

- Vi är framme nu fröken säger den kvinnliga chauffören.

- Räcker det här? säger jag och räcker fram en hundra lapp

- Det räcker, Ha det så bra

- Tack detsamma svarar jag och kliver ut ur bilen.

jag går sakta upp för trappan. På bänken sitter en gammal dam och ser ut att vänta på mig. Hon reser sig upp och går fram till mig.

- Hej Cecilia säger hon glatt

- Hej, du är min mormor väl? frågar jag

- Ja det är jag, Och du är mitt lilla barnbarn Cecilia som jag aldrig har fått träffa. Vad vacker du är. Du är lik mamma upp i dagen.

- Tack

- Jag heter Nancy och din morfar heter Charlie. Men jag chansar på att du kallar oss mormor och morfar. Och vi beklagar det som hände Holly. Du kan komma och prata med oss när du vill.

- Tack

Hon ger mig en kram sen visar hon vägen upp till mitt rum.

- Det här var din mammas rum och hennes bror Paul säger Nancy.

- Jag har aldrig hört talas om min morbror, Bor han också här?

- Nej gumman, Han dog i cancer när han var tio år.

- Jaha, Jag beklagar

- Jag med

- Gör dig klar för kvällen nu det är en lång dag imorgon.

Nancy kramar om mig. sen kommer morfar.

och kramar om mig

- välkommen Cecilia

Han och mormor lämnar rummet. jag tar upp min laptop ut ur väskan och loggar in på simsbook.

- Hej Steffie, Saknar dig grymt mycket. Här är det väldigt trevlig. Jag trivs här. Mormor och morfar är grymt snälla så det kommer bli bra här. Längtar efter dig, När kommer du och hälsar på?

jag skickar iväg mailet och går fram till garderoben.

Jag byter om till pyjamas och går och lägger mig.

Jag somnar snabbt och lungt.

" i vardagrummet "

- Hon verkar så sorgsen Charlie säger Nancy

- Nancy gumman hon är ledsen över sin mammas död. Det kommer ta lite tid för henne.

- Tror du hon kommer att trivas här?

- Jadå, ge henne tid

- Jag antar det

Vad tyckte ni om del 1? Kommentera om jag ska fortsätta