Hej! Är kanske lite sen att berätta det här. Men som ni kanske har läst på andra Sims bloggar bl.a Fantas, simsdeluxe och alltomsims så är det ett nytt Sims event. Den här gången om det efterlängtade Island paradise. Och jag är bjuden till det :)
Jag vet att de andra redan frågat er om frågor men jag säger ändå. Om ni vill ha svar på några frågor så ska jag försöka få svar på dem.

Ps. Jag ska försöka komma tillbaka och blogga. Men som sagt är det väldigt mycket i mitt liv just nu. Men jag ska försöka slänga in några inlägg i allafall, kram på er:)

Det var en gång två systrar. De älskade varandra mer än någonting annat på alla olika planeter. Men det var någonting annorlunda med dem. Båda två var feer. De hade kommit till människornas värld när deras värld hade förstörts av en ond häxa och hennes onda fee. De två systrarna Rose och Lauren hade flugit sin väg och gömt sig på människornas planet. 

Alla feerna hade en varsin färg. Lauren hade färgen Turkos medans Rose hade rosa.

Deras föräldrar fördes bort av den onda häxan och de sågs aldrig igen. En av feernas lagar var att inte bli förälskad i en människa.

Men Rose träffade en människa som hette Kevin. Han var en rar kille som var väldigt nyfiken på feers värld. När han fick ögonen på Rose. De blev snabbt förälskade och började träffas i smyg varenda natt. De visste att det dem höll på med var väldigt farligt för dem båda.

Dem älskade varandra mer än allt annat. Så Kevin tog risken och gick ner på knä och friade till Rose.

Rose blev chockad men glad. Så de förlovade sig och gifte sig i hemlighet.

Deras bröllop var framför de vackra vattnet. De var ny tvugna att fly och börja leva ett normalt liv. Så de köpte en stuga i Sunset Valley för att börja om. Självklart följde Lauren med. Men de båda visste att människorna trodde att feer var sagor. Så nu skulle människorna få sig en chock.

Fortsättning följer..

Hej på er alla där ute!

Som ni kanske har märkt så har jag inte bloggat på ett tag. Det har verkligen sina anledningar.

Tillexempel är du sjukt mycket i skolan just nu och dessutom så mycket skit i mitt liv.

Jag är rätt så förvånad att jag fortfarande orkar stå på benen.

Så ja jag kommer nog vara lite inaktiv. 

För jag orkar inte just nu. Jag orkar knappt med någonting längre.

Så snälla ni acceptera det.

Jag kommer att komma tillbaka. När jag mår bättre och när mitt liv börjar bli som vanligt igen.

Kommer jag att sluta blogga?

Nej, verkligen inte. Jag kommer uppdatera. Men inte planerade inlägg.

Det kommer lite då och då.

kram på er och hoppas ni förstår

Som ni vet så fyllde bloggen 2 år igår.

Som present hade jag bestämt att lägga upp några avsnitt av Beverly high.

Men jag kan inte gå in på den familjen utan att spelet kraschar. Precis så är det med pgc. Så jag får se spela lite på adoptivsystrarna och andra familjer. Kommer nog få ta kopior av familjen.

Idag fyller bloggen 2år!

Men vi får ta och fira det imorgon , för jag ska jobba idag.

Kram på er!

Del 4:

Kära bloggen!

Då var det dags igen. Nu till nästa äventyr. Ännu en gång har jag förlorat någon närstående och måste resa ännu en gång. Det här blogg inlägget är kanske riktigt förvirrande. Men låt mig berätta från början.

Jag vaknade tidigt på morgonen. Mormor Nancy stod och gjorde våfflor till frukost. Hon hälsade glatt på mig och jag sa till henne att jag bara skulle gå upp och ta en varm och härligt dusch. Morfar Charlie satt runt bordet och läste tidningen medans Nancy gjorde våfflor och la in dem i ugnen. På något sätt blev hon distraherad. Ingen vet riktigt ännu. Kanske började hon och morfar att gräla.

Iallafall när jag kom ner till köket var den en stor eldsvåda i köket. Morfar Charlie var omringad av elden och mormor Nancy andades in den giftiga röken. Jag sprang snabbt ut ur rummet och ringde till brandkåren.

När jag kom tillbaka till köket var mormor Nancy och morfar Charlie borta. Brandkåren anlände till vårt hem och släckte elden. Det som var kvar var aska och några kvarlevoer.

De berättade att de hade hittat mormor och morfars kvarlevor. Det betydde att mina morföräldrar var borta. De hade dött av den hemska branden precis som min kära mamma. Vad betydde det här för mig då?

Bara några minuter senare plingade det på dörren.

Det var socialtanten Tanja. Hon hade placerat ut mig hos mina morföräldrar.

- Jag är så ledsen Cecilia, sa Tanja och tittade sorgset på mig.

- Du är inte den ända, svarade jag med gråten i halsen.

- Vi har hittat en ny plats till dig

- Vart är det den här gången?

- Ett par i Sunset Valley här länge velat ha ett barn. Men de har inte lyckats. De vill adoptera dig. Vi åker med en gång. Gå upp till ditt rum och packa det nödvändigaste. Jag väntar i bilen på dig.

- Okej

Och det är nu jag sitter här. Cecilia Dahlblad som nu har förlorat sin mamma och sina morföräldrar. Ni kanske undrar varför jag inte flyttar till min pappa. Sanningen är att jag inte vet vem min pappa är. Det ända jag vet är att han och mamma var väldigt unga när de träffades. Han var redan gift med en annan kvinna. När mamma vart gravid lämnade han henne. Nu måste jag säga hej då. Min bil står där nere redo att köra mig till min nya familj. Så fort jag kommer fram lovar jag att uppdatera. 

Med kärlek er Cecilia.

Jag stänger av datorn och springer ner till bilen. Tanja sitter otåligt framför ratten.

- Äntligen, kom igen nu. Vi har inte hela dagen på oss, mumlar hon.

- Förlåt, jag bloggade

- Det är lugnt, är du redo?

- Jag antar det

- Du kan slappna av. Din nya familj är jätte trevliga

Fortsättning följer...