Del 14

Dagar blev till veckor och veckor blev till månader. Och tiden var inne för min förlossning.

Jag hade precis klivit av skolbussen då värkarna kom.

De var hemska magsmärtor som gjorde så ont att jag var tvungen att skrika.

Charles som hade hört mig kom springande ut.

Jag stod där och skrek som ett fån medans Charles hämtade bilen.

Vi åkte in tillsammans till bb och Justine dök upp efter en timme.

Förlossningen höll på i flera timmar tills bebisarna var ute. Dem var så fina.

Jag grät av lycka att hålla i dem.

Strax fick vi ta hem er och ni var så söta.

Vi kom in i hallen och jag var så lycklig.

- Det här gjorde du bra Olivia. De är ju jätte söta.

- Tack Charles,

Jag lyfte upp det lilla spädbarnet mot min axel och kramade henne lätt.

- Mitt lilla hjärta. Min lilla Fiona du ska alltid finnas i mitt hjärta det vet du.

Jag kommer alltid att älska dig vart du än är.

- Fiona? Ska hon heta så?

- Aa men bara egentligt mig, paret kommer döpa om henne.

- Mm, vad ska den här lilla tjejen heta då?

- Det där är Isobel

- Isobel?

- Ja, efter Isak

- Jaha

Vi går in i sovrummet med tjejerna och lägger ner dem i sina själsängar.

- Ni får ligga här så länge.

Det går några timmar och första paret anländer.

- Tomas hur ser jag ut? Tror du dem kommer låta oss ta hem henne? Blir jag en bra mamma? Åh gud tänk om allt går fel!

- Alison sluta få panik du blir en jätte bra mamma, kom nu.

De går in i vardagsrummet och Alison tittar storögt på det lilla barnet i flickans famn.

-  Åh gud vad söt hon är, säger Alison storögt

- Tack så mycket, jag litar på dig nu och ger dig nu min lilla flicka.

- Tack så mycket säger Alison och tar i mot den lilla flickan.

- Hej lilla vän, jag är din mamma. Du är så fin jag ska ta hand om dig min lilla Star.

- Star ska hon heta det?

- Aa, är det bra?

- Det är jätte fint

Alison tackar flickan ännu en gång. Sen sätter sig hon och Tomas i taxin och åker hem.

- Visst är hon fin Tomas? säger Alison storögt och tittar på det lilla knytet i hennes famn.

- Hon är jätte fin, svarar han stolt.

Strax börjar nästa par anlända.

- Derik lova mig nu att det inte blir något telefonsamtal! Den där flickan ska veta att vi tänker uppfostra hennes dotter väl.

- Jag lovar Thea. Men du tänker väl börja jobba igen?

- Ja har jag sagt. Men just nu ska jag vara mamma ledig och tillbringa mina dagar med bebisen.

- Jaja

Thea går in och tar emot det lilla spädbarnet i sin famn.

- Tack så hemskt mycket Olivia. Du anar inte vad det här betyder för mig.

- Varsegod och ta hand om henne väl

- Självklart, du kommer läsa om henne i tidningarna och se bilder. Är man en kändis så får man räkna med det.

- Okej

Thea och Erik åker ifrån med den lilla i sin famn.

- Min lilla Melinda, säger Thea stolt och kollar ner på sin nya dotter.

Och där tar allting slut. Jag åkte tillbaka till Hidden Springs. Fiona åkte iväg med det gulliga paret och Isobel med kändis paret. Jag var så ledsen. Jag grät i flera dagar. Till slut lämnade jag Hidden Springs och flyttade till Bridgeporth. Där mötte jag John som är mina barns pappa. Isak träffade jag aldrig mer. Men jag mailade bilder till honom på er och berättade att jag hade varit gravid.

- Wow, så jag heter egentligen Isobel?

- Ja Melinda det heter du. Men nu har jag en fråga

- Vadå för fråga?

- Vart är Emilia?

- Vem då?

- Eran trillingsyster

- Va?

- Jaha, då ska jag berätta

Jag födde er och eran trillingsyster Emilia. Men hon blev sjuk och fick stanna kvar på bb.

Jag fick hålla henne en gång sen åkte jag hem.

Paret hämtade henne på sjukhuset. De bor i Appeliposa. Om de bor kvar visserligen.

- Så det finns en till av oss? svarar båda i mun på varandra

- Ja

Fortsättning följer.

Nu är säsongen slut, och säsong 2 kommer ut om 1 - 2 veckor. 

Del 13

jag hade inte fått säga så mycket. Allting var klart på två månader. Jag fick säga farväl till Isak och alla mina vänner. Mamma förbjöd mig att prata med honom. Han hann inte ens få reda på om barnet. Det är nog tur han skulle väl lämna mig som alla andra gör. Resan till Sunset Valley hade gått bra. Jag tog tåget och en taxi plockade upp mig vid stationen. Innan jag klev på tåget skrek mamma.

Få ut det där monstret nu!

Inget mera sa hon. Inte ens ett hej då. Isak fick jag aldrig träffa mer så han var inte vid tågstationen.

Hade han varit där hade han nog kysst mig farväl.

Iallafall just nu sitter jag i bilen och väntar på att komma till den nya familjens hus.

Jag är så nervös. Tänk om de är elaka och ger mig äcklig mat.

- Fröken vi är framme nu!

Jag väcktes ur mina tankar och kollade förskräckt ut. Det jag såg framför mig var ett litet gulligt hus. Inte ett jätte hus som mamma och pappa äger. Ett sött litet blått hus.

Paniken börjar växa inuti mig och knuten i magen är tillbaka.

Jag ger chaufören 350 kronor och kliver ur bilen.

Jag kliver sakta upp för trappan och hör steg närma sig.

Dörren öppnas och en höggravid kvinna kommer ut på verandan.

- hej på dig är det du som är Olivia?

- hej, ehm ja det är jag svarar jag osäkert

- Okej vad roligt! Välkommen hem till oss och hoppas din resa har gått bra. Jag heter Justine och min man Charles. 

Vi hoppas att du ska trivas här hos oss.

- Tack så mycket, det ska bli kul att bo här. Du är också gravid, när ska du ha?

- Jag ska ha i Juni, svarar hon glatt och tittar med ett vackert leende på mig.

- Oj, det är ju snart

- Ja, jag är beräknad om en månad. Kom så går vi in.

Vi klev in genom dörren och gick in till vardagsrummet.

- hej Olivia! Välkommen hem till oss, säger Charles och reser sig från soffan.

- Tack så mycket

- Vad är det Olivia? frågar Justine oroligt.

- Inget jag har aldrig varit med om så här mycket vänlighet som ni ger mig.

- Vad menar du? 

- Min mamma hatar mig. De har alltid hoppas på att få en pojke som ska ta över. Istället kom jag och det blev värre när jag blev med barn. När jag var född tog en barnflicka hand om mig. De rörde inte mig en ända gång. Svarar jag sorgset och tittar på Justine.

Hon tittar storögt på mig och fäller en tår.

- Men lilla hjärtat! Vad hemskt!

Hon ger mig en stor och varm kram.

Sedan lägger hon händerna på min mage och säger. 

- De här flickorna kommer älska dig iallafall och vi tycker redan om dig.

- Flickorna? svarar jag chockat

- Mm, Det känns som att det är två små bebisar där inne.

Sen tar hon bort sina händer och vi sätter oss ner i fotöljerna för att ha en liten pratstund.

- Så Olivia hur har du tänkt att göra när barnet är fött?

- Adoptera bort det, mamma har redan ordnat par och en kvinna från socialen.

- Men är det, det du vill göra?

- Jag har inget val. Adopterar jag inte bort det hamnar jag ute på gatan och mamma skulle bli galen.

Vi pratar på i flera timmar tills Justine reser sig upp och säger att hon ska gå och lägga sig.

Nästa dag:

Jag vaknar upp tidigt och sätter mig upp. Blicken far runt i rummet och fastnar på själsängen i hörnet. Täcket är upprivet och en nappflaska ligger där.

Jag sätter på mig kläderna från igår och tassar försiktigt ut i vardagsrummet.

Justine sitter i fotöljen med en liten bebis med blåfilt inlindad om sig.

- God morgon Olivia, titta vem som kom inatt säger hon och hennes ögon glänser av glädje tårar.

Fortsättning följer

Del 12:

Olivia: Lila

Katarina: Himmels blå

Jens: Blå

Marley: Magenta

Andra: Orange

Katarina har googlat runt lite och funnit det hon söker. Nu ska hon bara ringa två samtal sen kan hon samla familjen.

- Ja god middag, Jag heter Katarina

Katarina pratar på med kvinnan i luren och efteråt ringer hon ett annat samtal.

- Ja god middag, Jag heter Katarina och söker Justine.

....

- Vad bra, jag skulle vilja be om en tjänst.

....

Katarina pratar på för fullt tills en kvinna går upp på deras veranda.

Hon knackar försiktigt på dörren och Katarina är på väg för att öppna den.

- Hej jag heter Marley och är från adoptionsbyrån. En Katarina Holm har ringt mig för en adoption till sin tonårsdotter.

- Det är jag och välkommen, alla är just nu samlade i soffan. Följ med in bara.

De går tillsammans in och slår sig ner i soffan.

- Hejsan, jag heter Marley och är från en adoptionsbyrå. Jag antar att det är du som är Olivia säger hon vänligt och kollar på mig.

- Ja det är jag

- Okej, din mamma sökte mig för att hon var orolig över sin dotter som bara var 15 år och gravid. Hon letar efter ett hem till ditt barn. 

- Okej

De pratar med varandra en stund tills Jens och Olivia måste lämna rummet för Marley och Katarina ska prata ostört.

- Jag lovar att jag ska försöka hitta det perfekta hemmet till din dotters bebis, när jag har hittat det hör jag av mig. Hon verkar vara med på en adoption så det här blir bra ska du se.

- Tack så hemskt mycket. Jag är så hemskt orolig över min dotter just nu. Du anar inte hur rädd jag blev när hon berättade att hon var gravid. Men jag tog det bra måste jag få säga. 

- Vad bra, nu ska jag vidare, hej då

Olivia och Katarina sätter sig i soffan för att få en pratstund.

- Du får inte bo här under din graviditet, det kommer förstöras mitt och pappas rykte.

- Men vart ska jag bo då?

- Allt är redan ordnat. Jag har pratat med en kvinna som heter Justine. Hon och hennes man har plats för en tonåring. Du ska bo hos dem tills barnet är fött i staden Sunset valley. Det är så pass långt att ingen får reda på något.

- Vad ska du säga till alla jag känner då? Och dina kompisar?

- Enkelt jag och pappa ska säga att du är på en internat skola.

- Va?

Fortsättning följer

Del 11:

Olivia: Lila

Katarina: Himmelsblåa ( Lånar Theas färg )

Jens: Blå ( Lånar Kevins färg )

Det hade gått 2 månader sen det hände. Jag och Isak hade inte snackat mer om det.

Jag står i hallen då jag börjar må illa.

Jag springer iväg till badrummet.

Ur min mun kommer middagen från igår.

" Vad är det för fel på mig? "

" Varför har jag mått illa jätte länge? "

Jag går ut till matsalen och sätter mig ner och antecknar.

Varför har jag mått så illa på sista tiden? Vad händer med mig jag börjar väl inte bli dödsjuk?

Jag börjar tänka efter och kommer fram till att jag förmodligen är gravid.

Ånej!! Gravid mamma kommer bli så arg !

Jag slår sakta igen blocket och går ut till vardagsrummet.

- Hej gumman, vad har du på hjärtat?

- Ehm mamma lova att inte bli arg på mig nu

- Vad är det? Varför ska jag bli arg på dig?

- Ehm jag är gravid

Mammas vänliga min förvandlas till mörker. Hennes ilskna blick hårdnar och nu är hon riktigt läskig.

- Vad sa du att du va? skriker mamma ilsket

- Jag är gravid, jag kan ingenting göra. Om jag hade haft en spola tillbaka knapp hade jag använt den fattar du väl? fräser jag tillbaka.

- Då går in på ditt rum och du får inte träffa Isak mer! Jag ska prata med pappa och vi ska se till så den där saken är ute ur din kropp redan imorgon! skriker mamma och lämnar rummet.

Hon går fram till pappa.

- Jens det har hänt en katastrof, säger mamma och fäller en tår.

- Vad har hänt Katarina?

- Vår odrägliga dotter är gravid

- Va sa du?

- Hon är med barn med den där Isak! Hon får aldrig se honom igen. Vi måste åka till en klinik långt härifrån. Om vi skulle gå till kliniken här skulle vårat rykte försämras. Det kommer skvallras om oss överallt. Vi måste få ut den där saken ur henne så fort som möjligt.

- Jag har en annan ide säger Jens.

Efter att han har berättar för Katarina vad de ska göra går hon in i arbetsrummet och börjar googla.

Fortsättning följer...

Del 10:

Melinda: Rosa

Star: Plommon

Olivia: Lila

Andra: Orange

- Mamma , mumlar Melinda och stelnar till.

Kvinnan ser frågande på henne och sen sprider ett litet leende på hennes läppar.

- Jag har undrat om ni skulle dyka upp, Jag antar att ni vill få reda på sanningen?

- Ja tack, svarar både Star och Melinda i mun på varandra.

- Kom in flickor men var tysta jag har precis lagt Jennifer och Pelle. Tilda sitter på sitt rum och gör läxorna.

- Jaha har du skaffat barn?

Olivia börjar skratta och tittar på Melinda.

- Det är klart, jag vill ju inte vara ensam hela livet.

De går in tillsammans och ställer sig i vardagsrummet.

- Jag antar att ni har mångra frågor. Men jag tror att jag berättar hela historien från början. Sen kan ni ställa frågor om ni inte har fått det svar ni var ute efter.

- Okej, svarar båda och lyssnar intressant.

- Så här börjar det....

" Olivias perspektiv "

- Hej älskling, säger Isak och kramar om mig hårt.

- hejsan har du saknat mig?

- Mer än du någonsin kommer att veta svarar han och kysser mig mjukt på munnen.

Kyssen blir allt mer intisivare och vi går vidare mot mitt sovrum.

Kyssen fortsätter på sängen och helt plötsligt är jag inte medveten om vad jag gör.

Han tittar vänligt på mig och sen händer massor.

Vi rycker av oss kläderna och hoppar ner i sängen.

Och nu är jag medveten om vad jag gör

Fortsättning följer.

Del 9:

Melinda: Rosa

Star: Plommon

Kevin: Blå

Max: Grön

Andra: Orange

Melinda och Star hade blivit bjuden på middag hos den snälla familjen Olsson. De hade stortrivts och ville inte åka därifrån. Star hade gått upp för trappan för att träffa Kevins två år yngre bror.

- Hej förlåt jag letade efter badrummet, jag tror att jag gick lite fel. Förlåt mig säger Star.

- Det är lugnt, Är det Kevin som har tagit hit en så söt tjej som du?

- Vem Kevin?

- Då antar jag att du inte kom hit med honom. Han är min äldre brosa. Men vem kom du hit med?

- Förlåt jag och min syster Melinda letade efter Olivia Peres. Men hon hade tydligen flyttat och din mamma ville bjuda på middag. Hon gav sig inte så vi gav upp.

- Okej, men vart är din syster Melinda

- Hon gick iväg med någon kille, Aha din storebror Kevin va?

- Hehe aa

Inne i badrummet står Melinda och Kevin.

- Så Olivia Peres är din biologiska mamma?

- Aa min och Stars, Vi har rest ända hit från Hidden Springs

- Bor du i Hidden Springs, säger Kevin och man hör besvikelsen i hans röst.

- Ja, vi har lägenheten i några månader till, sen åker vi hem. Men vi ska självklart hitta mamma först.

- Då är det bäst att ni ger er av

- Mm det tror jag med

De säger hej då och sen går Star och Melinda till det andra huset.

Melinda går snabbt fram till dörren. Star har hamnat i otakt med Melinda och kommer strax efter. Melinda trycker på dörr klockan och väntar.

Star har nu kommit fram då dörren öppnas och en mörk hårig tjej med mörk blåa ögon står vid dörröppningen.

- Kan jag hjälpa till med något?

Fortsättning följer...

Förlåt att ni har väntat så länge. Men för att jag ska visa min medkänsla kommer jag lägga upp 3 delar av Från två olika världar.

Del 8:

Melinda: Rosa

Star: Plommon

Andra: Orange

- Men Melinda, Den är ju helt fantastisk

- Gillar du dem? Jag tyckte du behövde dem.

- Jag kommer aldrig ha råd att betala tillbaka!

- Det är lugnt Star

Star som var helt chockad satte sig i soffan med sin tvillingsyster Melinda och började göra dagens läxor med hennes nya Ipad hon hade fått av Melinda.

- Tack så hemskt mycket Melinda. Den här kommer jag ha nytta av

- Vad glad jag blir att du tycker om den, du kan väl skicka ett sms med din nya telefon till mig?

- Självklart, jag kan inte fatta att du köpte en Ipad och mobil till mig!

- Det är lugnt

Melinda går in på sin email. Hon har fått ett mail från Marley som har skickat uppgifter om deras mamma.

- Marley skriver att våran mamma heter Olivia Peres.

Melinda går in på hitta.se och skriver in Olivia Peres.

Det kommer upp tre olika kontakter men den ena är 40år medans den andra är 70 år.

- Jag har hittat det, Hon bor på Götagatan 45

- Okej vi åker dit med en gång.

De sätter sig i bilen och åker till Götagatan 45. 

Och plingar på dörren en mörk hårig kille kommer ut.

- Hej jag heter Melinda och söker Olivia Peres

- Hej jag heter Angeline Olsson och bor i Olivia Peres hus. Tyvärr så har hon flyttat. Vi hyr det här huset av henne.

- Jaha, vet du vart hon bor?

- Aa hon bor i huset där borta säger Angeline och pekar på ett hus.

- Okej tack så mycket

Fortsättning följer

Alla delar:

1 , 2 , 3 , 4 , 5 , 6 , 7