Del 13

jag hade inte fått säga så mycket. Allting var klart på två månader. Jag fick säga farväl till Isak och alla mina vänner. Mamma förbjöd mig att prata med honom. Han hann inte ens få reda på om barnet. Det är nog tur han skulle väl lämna mig som alla andra gör. Resan till Sunset Valley hade gått bra. Jag tog tåget och en taxi plockade upp mig vid stationen. Innan jag klev på tåget skrek mamma.

Få ut det där monstret nu!

Inget mera sa hon. Inte ens ett hej då. Isak fick jag aldrig träffa mer så han var inte vid tågstationen.

Hade han varit där hade han nog kysst mig farväl.

Iallafall just nu sitter jag i bilen och väntar på att komma till den nya familjens hus.

Jag är så nervös. Tänk om de är elaka och ger mig äcklig mat.

- Fröken vi är framme nu!

Jag väcktes ur mina tankar och kollade förskräckt ut. Det jag såg framför mig var ett litet gulligt hus. Inte ett jätte hus som mamma och pappa äger. Ett sött litet blått hus.

Paniken börjar växa inuti mig och knuten i magen är tillbaka.

Jag ger chaufören 350 kronor och kliver ur bilen.

Jag kliver sakta upp för trappan och hör steg närma sig.

Dörren öppnas och en höggravid kvinna kommer ut på verandan.

- hej på dig är det du som är Olivia?

- hej, ehm ja det är jag svarar jag osäkert

- Okej vad roligt! Välkommen hem till oss och hoppas din resa har gått bra. Jag heter Justine och min man Charles. 

Vi hoppas att du ska trivas här hos oss.

- Tack så mycket, det ska bli kul att bo här. Du är också gravid, när ska du ha?

- Jag ska ha i Juni, svarar hon glatt och tittar med ett vackert leende på mig.

- Oj, det är ju snart

- Ja, jag är beräknad om en månad. Kom så går vi in.

Vi klev in genom dörren och gick in till vardagsrummet.

- hej Olivia! Välkommen hem till oss, säger Charles och reser sig från soffan.

- Tack så mycket

- Vad är det Olivia? frågar Justine oroligt.

- Inget jag har aldrig varit med om så här mycket vänlighet som ni ger mig.

- Vad menar du? 

- Min mamma hatar mig. De har alltid hoppas på att få en pojke som ska ta över. Istället kom jag och det blev värre när jag blev med barn. När jag var född tog en barnflicka hand om mig. De rörde inte mig en ända gång. Svarar jag sorgset och tittar på Justine.

Hon tittar storögt på mig och fäller en tår.

- Men lilla hjärtat! Vad hemskt!

Hon ger mig en stor och varm kram.

Sedan lägger hon händerna på min mage och säger. 

- De här flickorna kommer älska dig iallafall och vi tycker redan om dig.

- Flickorna? svarar jag chockat

- Mm, Det känns som att det är två små bebisar där inne.

Sen tar hon bort sina händer och vi sätter oss ner i fotöljerna för att ha en liten pratstund.

- Så Olivia hur har du tänkt att göra när barnet är fött?

- Adoptera bort det, mamma har redan ordnat par och en kvinna från socialen.

- Men är det, det du vill göra?

- Jag har inget val. Adopterar jag inte bort det hamnar jag ute på gatan och mamma skulle bli galen.

Vi pratar på i flera timmar tills Justine reser sig upp och säger att hon ska gå och lägga sig.

Nästa dag:

Jag vaknar upp tidigt och sätter mig upp. Blicken far runt i rummet och fastnar på själsängen i hörnet. Täcket är upprivet och en nappflaska ligger där.

Jag sätter på mig kläderna från igår och tassar försiktigt ut i vardagsrummet.

Justine sitter i fotöljen med en liten bebis med blåfilt inlindad om sig.

- God morgon Olivia, titta vem som kom inatt säger hon och hennes ögon glänser av glädje tårar.

Fortsättning följer

 

achmed

22 november 2012 14:52

tack! tack! tack! du är bäst!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   ( Klicka på bilden för att komma till nya bloggen )   Nu  är der dags att länka min nya blogg. Men jag är långt ifrån klar med överförandet. Och om ni vet hur man får bort snön och lägger in bloglovin och bilder i menyn så kan ni väl hjälpa ...

Hörni förlåt om jag inte varit närvarande. Jag har bytt bloggportal till blogg.se. Men jag har försökt få designen att fungera. Seriöst jag har suttit i 2 veckor och kämpat. Om inte 3 veckor. Iallafall jag håller på att överföra allting nu. Återko...

Det var ett tag sedan vi sågs. Några år sedan om vi ska vara exakt.          Ser ni vem det här är? Det är Cecilia. Hon har redan blivit 15 år. Tiden går fort när man har roligt. Visst är hon vacker?         Jag har till och med ...

Efter vår mammas död har jag varit den som uppfostrat mina systrar. Egentligen är vårt liv inte någon speciellt. Det är exakt samma visa varje dag. Låt mig visa er :)         Medans jag och Cecilia var i skolan så tog barnvakten hand om Sop...

    Natalia gjorde slut med Joseph och började dejta denna skönhet. Hon tröttnade helt på män och blev förälskad i sin väninna Florita. De inledde snabbt ett förhållande.       Dem köpte också detta hus tillsammans. Natalia flyttade in ...